Avresan.

Alarmet stog på 0340, samma tid som det ringer när man ska till jobbet då man åkt på att jobba morgon. Kallt o regnigt, inte alls vad Stockholm förtjänar i maj. På Arlanda checkar vi in bagaget, min väska väger 25kg och Simons tror jag vägde 14. Vi växlar pengar och säger hejdå till anni som har varit snäll nog att skjutsa oss till flyget. Frukost på det? Trekantsmackor för 89:- överallt. Vi går till starbucks varpå Simon beställer en bagel med olika frön på. Jag frågar expediten, som precis hälsade på mig med en fejkad amerikansk dialekt "Hello sir, welcome!".
- Är det nötter på den där?
- ja, men allt går att äta
Hur menar han då? Inte bara hans svar är nonchalant utan hela kroppsspråket. Jag tar en ciabatta macka istället, känns dumt att riskera allergi 30 min innan planet går. Vi somnar direkt.

Vi landar på tegel och måste gå igenom customs, ut på gatan och till nästa terminal. Jag är ashungrig, igen! Går förbi en bk men inser att vi inte hinner. Framme vid Air Berlin desken ger vi våra pass till Herren bakom disken. Han frågar oss vad våran anledning till resan är. En fråga som vi kommer att behöva svara på 20 gånger under det kommande dygnet. 5 minuter knappande och han ger ifrån sig ett "ah shit!". Vi tittar på han oroligt.
- the americans, they just need so much information, it's a pain in the...
Vi garvar och går in till security check innan planet till Miami. Dom vet att det är ett transfer flyg för oss, varför alla dessa checkpoints? Vi slänger upp allt på bandet och går igenom metalldetektorn, inget pip, skönt. Killen bakom, amerikan, vad gör han i Tyskland på tegel? Säger till mig
- Sir please.
Metalldetektorn går upp och ner, piper över dragkedjan på adidasbyxorna.
- ok thank you.
Det piper inte för Simon och han går förbi utan några problem. Tills det kommer till hans handbagage som gick på bandet. Han dunkar mig på axeln och pekar på monitorn som har scannat hans ryggsäck. Haha det e som ett enda stort spindelnät av kablar. Han har packat ner all elektronik där. Adaptrar, laddare, tre kameror, you name it. Personalen kollar på honom lite misstänksamt och sen låter honom gå.

Som vanligt får Simon fönsterplatsen i två-sitsraden vi har
- det här är jag värd säger han o garvar.
Han får fan alltid den där jävla fönsterplatsen, han kollar aldrig ut utan slaggar bara mot väggen. Vafan!!
Jag tänkte att man skulle få lite nice saurkraut mat på planet men där stack faktist Air Berlin ut och levererade den sämsta flygmaten jag någonsin ätit. En låda penne med en burk krossade tomater på. Simon sover och missar maten, jag kollar på lego the movie.

Efter 8 timmar landar vi i Miami, blir träffade av sommarvärme och jag börjar klaga direkt. Ännu en till customs, 2kg snus varpå gränsen går vid 240gram. Lite nervös är jag. Fram till disken där en fullt munderad boardersecurity sitter och ser på en som att man vore en skurk.
- what's your final destination? What is your purpose of this trip?
Bakom honom hänger amerikanska flaggan med en örn av silver i toppen på flaggpålen.
Han stämplar in mig och jag väntar in Simon, vi går vidare. Security check! Av med allt, på med allt rinse and repeat och vi är äntligen inne bland gatesen. Vi går till första pizzaställe och tar en pepperoni slice med varsin heineken och corona. 2h att döda går vi omkring i taffliga affärer, Simon hittar en påse snickers, jävligt bra att ha på båten va!
Vi letar efter en elektronikaffär för att hitta en universalladdare till gpsdatorn på båten. Den första vi går in i står det två killar i 20års åldern och spelar ashög, pissdålig "hip-hop" på spanska. Dom hänger över disken och nickar till oss lite G och säger "whtsup!"
Mobilskal, hörlurar och bilder på Steve aoki är allt vi finner, vi letar oss vidare och hittar en till elektronikaffär. Som har exakt vad vi letar efter, vad är oddsen? 89$ kostar den! Simon betalar och får ett kvitto på 96. Så jävla konstigt att dom inte skriver in skatt på prislappen. Vi traskar mot gaten och går förbi en dunken donuts. Efter 40 minuter på plaststolarna så börjar dom boarding. Fan, vi hade ju kunnat dricka bärs under den här tiden. Varför tänkte vi inte på det? Planet lyfter från Miami, Simon har fönsterplatsen, somnar efter 10 min. En stund in på resan ser jag, lutandes över Simon turkost vatten och stora sandöar mitt i havet. Nu är vi fan nära. Får igång wifit ombord och ser bilder på ett nyöppnat trädgården i flödet, lyssnar på Spotify och somnar jag med. Blir väckt av Simon när vi åker in igenom ett åskoväder och vi ser blixtar över vår destination. Det här stog fan inte i broschyren!!

Vi landar på Grenada, kl är 8 och det är kolsvart utomhus. Varmt och fuktigt. Framme! Jätteliten flygplats, boardercontrol! Fan hoppas det där jävla snuset kommer fram bara.
- what is your purpose of this trip?
- saaaaiiillliiinng!
Vi blir välkomnade och instämplade, mycket trevligare här än i Miami.
Traskar bort till rullbandet och diskuterar hotellet vi har blivit tipsade om av båtägarna, Johanna och Martin. Bestämmer oss för att ja, en dusch och en riktigt säng känns nog skönare än att åka till marinan direkt. Vi står och väntar på bagaget, alla resenärer plockar av varsin väska en efter en. Jag och Simon väntar, väntar och väntar. Rullbandet stannar. Vi tittar på varandra och suckar, ingen panik, bara besvikelse. Som att vi visste att våra väskor inte skulle komma fram. In i ett litet rum, jag börjar känna hopplösheten, fram med det lilla kvittot som ligger nånstans i väskan. Ansvariga killen frågar oss vart vi har flugit från. Stockholm svarar vi.
- then it's your responsibility to check out your luggage in Miami.
- ehm, no. They clearly said they will transfer our luggage to Grenada
- oh, ok. Describe your luggage and three items in it.
Han skriver ut en papperslapp på en nittiotalsprinter med lite nummer på.
- we'll call you in the morning
En MacBook en ipad tre kameror och adaptrar för hela jorden går vi till customs. Där sitter två tjejer i 30årsåldern och frågar, för sista gången vad vi gör här. Sen stirrar hon på mig iskallt och frågar
- why do you have so much hair in your face
- I like it, and where I come from people look like this
- why?
Samma iskalla blick
- don't you like it?
- no.
- are we done?
- yes.

Simon pratar med sin respektive customs han får höra av henne hur fruktansvärt oansvarigt det är av oss att inte ha med oss dokumenten till båten. Men vafan vi bli precis av med 40kg bagage, vafan skulle vi ha med oss dom i handbagaget för?? Hon skakar på huvudet och vinkar förbi oss.

Vi kommer ut på andra sidan flygplatsen och en taxi chaufför snappar upp oss direkt. 34 us till hotellet. Taget, let's go!
Vi hoppar in i bilen och han frågar vart vårt bagage är. Han får ett upprört svar.
"don't worry mon, u have it here tomorrow I assure you" svarar han med en riktigt karibisk brytning och det känns typ bra. Hans ö-humör smittar av sig och vi känner verkligen att det kommer lösa sig. Taxiresan tar ungefär 30 minuter och under tiden pratar han högt och länge om mat, rom, historian om Grenada mellan England och Frankrike om vulkanöarna, om amerikaniseringen av hans land och om frukt. Mango papaya bananer kiwi meloner ananas och allt växer året om. Under tiden som vi intresserat sitter o lyssnar kryper sig en fruktansvärd stank sig på, piss, den fränaste stanken av piss jag någonsin känt. Svenskt sitter vi o lyssnar medans han pratar, efter 5 minuter säger han:
- oh yea, that smell you're smelling, it's from the distillery.
Han ger oss en lektion i hur man gör Rom medans han kör fram på den ringliga vägen. Allt längs vägen som är blandad av bostadshus och djungel sitter folk och hänger, alla dricker Rom och grillar lokal fisk och grönsaker.

Vi kommer fram till hotellet där en herre 50-60års åldern tar oss i hand. Han är security men ser snarare ut som en vaktmästare, riktigt avkopplad. Alla verkar vara det, vi får taxichaufförens kort, desmond dumont heter han och han ger sig av.

Vi går på en lite stengång i mörkret och kommer fram till en liten träbar där Johnny, ägaren, står och putsar glas. Putsar glas? Gör inte bartenders det bara i film? "Welcome! What can i do for you gentlemen?" Frågar han med ett stort leende. Vi frågar efter ett rum med separata sängar.
- can't help you there but I'll get you two rooms for the same price, is that alright?
Jajjemen säger vi o sätter oss i baren, vi snicksnackar om ön, öl och får varsin rom o cola från det lokala destilleriet. Stranden ligger 20 meter bakom och vågorna skvalpar mot sanden.
- are you guys hungry?
- yea sure, the kitchen isn't closed?
- well, I'll fix some something for you

10 minuter senare kommer han ut med varsin grillad jerked chicken med ris, helvete vad mör den var. Vi käkar och dricker upp och går igenom vårat handbagage, vad har vi egentligen fått med oss nu? Johnny dukar undan och fråga om vi vill ha våra rum nu. Vi tar varsin sängfösare med rom och blir visade till vart vi ska sova. Varsin stor säng, dusch och altan mot stranden, det låter som att vågorna ska sippra in genom dörrkarmen. Vi lägger av oss och går ner till vattnet, stjärnorna och månen lyser upp hela bukten, på båda sidor höga berg igenvuxna med regnskog, vi står i vattenbrynet med palmer bakom oss. En katt kommer jamandes ner på stranden.
- nu e vi fan här.
Känner på vattnet och stranden, går tillbaka till rummen, katten följer med mig. Jag tar en cigg på verandan och den ligger på räcket och vaktar. Godnatt dag 1